Olga 1 dag gammal - jag som mamma 1 dag gammal Jag känner mig på nåt sätt..hmm hur ska jag förklara...Jag känner mig förlorad..osäker...rädd nej inte rädd men förlorad är nog rätt ord...
Vem e jag som mamma nu?
Hur upplever Olga den här seperationen?
Hur upplever jag det?
Vad ska vi göra på eftermiddagarna?
Vart är min plats, vem är jag?
Känns lite som jag slits mellan "gamla" Natalie och "nya" Natalie.
Jag är verkligen stolt över den jag är som mamma.
Vill inte skryta men jag tror mig vara en bra mamma. Jag hoppas det iallafall.
Jag behöver lära mig att leka igen dock, leka med Olga.
Men det kommer nog..mest hänger Olga med på det jag gör.
Hon tittar på då jag hänger tvätt, tittar gärna då jag lagat mat eller bakar.
Hon hjälper gärna till att diska (hihi mest på sitt sätt dvs hon blir blöt och en bit av köket också men men det är ju bara vatten)
Hon gillar inte att jag stryker det är nog tråkigt :D
Men vem e jag?
Känner mig som en ganska nybliven mamma, en mycket stolt mamma.
Jag är nog verkligen en mamma ut i fingertopparna.
Jag upplever mig inte som "handläggare"Natalie, inte alls..jag upplever att min person ändrats sen Olga kom och detta vittnar också tex Johnny om.
Lugnare, tillfreds, gladare, friskare och mest av allt mer harmonisk!
Mycket at detta var jag aldrig tidigare, speciellt inte harmonisk..
Jag älskar att vara harmonisk..härlig känsla. Hoppas den känslan blir starkare igen.
Jag och Olga måste bara komma in i en ny vardag, den har vi inte kommit in i än.
2 heldagar till sen veckan därpå borde vi så smått komma in i nån form av rutin..
Faktum är nog att jag sörjer fortfarande
Hatar att vara borta nästan 12 timmar och sen vara helt slut.
Saknar att ha henne nära, uppleva alla hennes små härliga upptåg...
Men det har verkligen varit bra för henne att hänga med pappa. Båda har vuxit av det! Det kan jag unna dem!
Jag älskar henne så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar