Nummer 17

Mitt favoritminne:

Eftersom jag redan berättat så mycket om Olga och min stooora enorma kärlek till henne så får jag nog ta ett annat minne. Likaså har jag berättat om den andra bästa stunden i mitt liv, då jag gifte mig med Johnny...

Nej jag har en grej till som vidgade min värld nåt hejdlöst, jag upplevde ett sånt rus, en frihetskänsla utan dess like..
Vad tror ni jag pratar om?

Jo såklart om när jag tog körkortet!
Vilken dag och så sjukt nervös jag var men ändå säker och avslappnad.

Det var sån här vinter eller ja nästan mycket snö och ganska besvärligt väglag iallafall och som pricken över i:et så snöade det på förmiddagen kommer jag ihåg och på eftermiddagen blev det kallare. Jag skulle värma upp med en körrunda tyvärr inte med min härlige körlärare utan med en stand in eftersom min lärare hade en lektion då. Och jag hade svårt för denne stand in hade kört för honom sisådär 2 lektioner tror jag tyckte han var rätt dryg. Jaja 30 min uppvärmningen sen var det dax och självklart skulle jag visa att jag kunde detta med ljusen och då där (ni vet garagelektionen, det hade jag bara fått snabbförklarat för mig men men), sen in i bilen och köra och killen från vägverket frågade om jag ville prata eller om han skulle vara tyst, nej prata du! Allt gick så bra. Väl tillbaka på parkeringen, stängt av motorn och jag inväntar hans kommentar...(ser också att min körlärare kommit upp för att "ta-emot mig") så vänder sig killen från vägverket till mig efter en lång tystnad och säger Jaha Natalie......tystnad.....Det här gick ju bra! Grattis du har klarat uppkörningen!

JIPPIIIEEEE första försöket och kortet var mitt!!!!
Ut och kastar mig i famnen på läraren.
Sen fick jag köra ner till centrum och Johnny sitter och väntar i bilen på parkeringen....jag lyckas hålla mig en bra stund eller ja han hann iallafall fråga ja men hur gick det då!!!!
JAG KLARADE DET!!!

Det finns ett minne till som är mycket speciellt men det sparar jag på!