En bästis, som när man var yngre, en som man kunde berätta ALLT för, som man kunde prata om allt med...
Har du en bästis ff?
Gammal vän eller ganska ny bekantskap?
Är ni på samma nivå i livet?
Hmm själv tror jag inte att jag har nån som jag kan berätta preciiiis allt för (mer än Johnny) men han är ju min man och hänger ju inte riktigt med på allt detta kvinnogrejs...
Har många vänner som jag håller mycket mycket varmt om hjärtat men kan jag prata med dem om precis allt... hmm?
Varför dessa tankar då?
Nja jag och mamma kom in i en sån diskussion häromdagen...att hon saknar sin bästis, som nu bor ett gäng mil härifrån, de pluggade tillsammans och bodde nog tidvis ihop och jobbade ihop..
Själv upplever jag att man pratar om vissa saker med vissa vänner och om annat med andra.. konstigt.. man vill inte såra nån genom att prata om vissa saker och vissa saker är känsligt osv osv...
Saknar dock lite tjejtid..ett glas vin, lite mat kanske och så bara snacka om livet, jobbet, mina kära, ja om allt... utan att vara rädd för att såra eller trampa på tårna, utan bara vara:)
Jag håller nog med min kloka mor, det är viktigt att man har nån man kan prata om preciiiis allt med!
Ta vara på din bästis!
Hon /han är guld värd!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har en bästis som jag kan snacka om allt med men han jobbar mycket och har inga barn så det hinns liksom inte med. Däremot när han får barn då kommer den där gemensamma knytpunkten tillbaka. Men jag är också bortskämd, jag har ju en superfantastisk lillasyster som jag verkligen pratar ALLT med, alla dom mest jobbiga grejerna. Med mig kan man prata om preeeciiiiis vad man vill om man vill.KRAM
SvaraRaderaOh, med mig kan man också gnata loss om det mesta. Mina tår är rätt så "oömma". :)
SvaraRaderaJag tänker att det här med att prata om allt beror så mycket på vart i livet man befinner sig i. Två av min äldsta "bästisar" som jag har känt länge bor till exempel långt borta. De pratar jag med kanske två ggr/år och jag träffar dem typ en gång om året eller ibland vartannat år. De är fantastiska och jag ser dem fortfarande som "bästisar", fast man får ju inte den där dagliga dialogen. Hinner sällan prata om djupare saker. Men jag tänker att vi finns här för varandra och när tillfälle ges och vi befinner oss på samma plan igen kommer vi förhoppningsvis att hitta tillbaka till varandra.
Sen är det stor skillnad på "ha barn"-kompisar och "inte ha barn"-kompisar. Och de flesta av mina vänner har ännu inte skaffat barn. Jag är glad att jag har träffat dig!
Mirre: Ja Lyx att ha syskon att "ty" sig till. Jag har inga. Johnny har en bror men de tyr sig inte direkt till varann. Och pratar väl om mycket grejor men kanske inte så som man gör med en "bästis". Jag hoppas också att mina vänner känner att de kan prata om allt med mig:D
SvaraRaderaAnli:Tack gumman! Det värmde att höra! Jag tänker på dig när jag tänker på om jag har en "bästis".. tror inte att jag pratat om sånt som vi pratat om på sista tiden du vet allt från kräk, babybajs, mat, relationen, sexet, jobbet och bonusen...med nån på väldigt länge!Löv U girl! Den där sleep-overn tycker jag vi ska utveckla med att kolla nåt datum. Ska höra med J när han tycker det passar...
Jag har en gammal skolkompis/bästis, hon ligger mig varmt om hjärtat och vi kan snacka om mycket. Men vissa grejer förstår man inte förräns man upplever dem, så är det. Jag fattade inte det förut, men jag har förstått det nu...
Har ytterligare en väääldigt kär vän som du Mirre också känner, en dalkulla.... :) Love her, Sååå mycket hoppas hon vet det!
Jag har 1 riktig bästis som jag kännt sen vi började 1an på gymnasiet. Vi kan verkligen prata om allt! Hon har inga barn vilket gör att vi är lite olika i livet, men vi har varandra ändå och även om vi inte hörs på flera månader så vet vi var vi finns o när vi sen pratas vid så är det som om vi sågs igår =)
SvaraRaderaSen har jag några riktigt nära vänner som jag vet alltid kommer finnas där och som jag kan prata om det mesta med. De är oxå guld värda såklart!!
Men va det är svårt att lära känna nya människor som vuxen, barn går bara fram till varandra och frågar "Va heter du? Ska vi leka?" tänk om de va lika lätt som vuxen!
Kram